Värdshuset

På förvaltaren Peter Mommas begäran inrättades ett värdshus på bruket år 1759. För att sköta det anställdes Christina Östberg. Hon var änka efter en kanslibokhållare.

Hon och två pigor fick kontant lön, tillsammans 1 800 daler kopparmynt per år, samt foder för två kor. Som förmån hade de husrum, ljus och ved. Christinas uppgift var att:

• ordna mat till ogifta arbetare till lägsta möjliga pris
• sälja varor på bruket till samma pris som i Stockholm
• ta hand om lärlingarnas tvätt och laga deras linne
• se till de ogifta arbetarnas rum och sängar, och låta tvätta och laga deras lakan
• vårda sjuka ogifta arbetare
• ge herrar fullmäktige mat och husrum vid besök i bruket.

Christina var en utmärkt kokfru och lagade bankens festmåltider. En sommardag 1761 ordnades en sådan för 38 herrar från banken. Då serverades "28 Rätter och 26 Saladierer" och till dessa bl.a. "Champagne, Bourgogne, Rhenskt, Portugis och Punsch".

Värdshuset höll också med enkla läkemedel som "brännvin till en sats medikamenter mot frossan" (malaria). Dessutom var Christina husmor för de tre barnhusbarnen som kom till bruket och gav dem mat, kläder och skor.

Christina och Erasmus

Christina var 41 år, när hon 1762 gifte om sig med inspektor Erasmus Mülder, som nyligen blivit änkling.

Erasmus hade inga egna barn, men med Christinas döttrar Wilhelmina, 12 år, och Anna Beata, 11 år, blev de nu fyra i familjen. De bodde i ett av brukets bostadshus av trä och hade det gott ställt. Erasmus hade stora inkomster och hög status.

År 1775 kunde paret Mülder flytta till övre våningen i det hus som idag kallas förvaltarbostaden. Värdshuset låg alldeles bakom denna byggnad.

Christina fortsatte med värdshusrörelsen till Erasmus död 1780. Kanske revs huset då, i inventariet 1788 är det i varje fall inte nämnt.

Christina lämnade efter sig många och dyrbara kläder när hon dog 1783, 62 år gammal.