Musiklivet

Vid 1800-talets mitt var positivet ett allmänt omtyckt instrument. Vi vet att det användes på bankokalaset 1847, liksom fiol och "tamb bask", en baskisk liten trumma eller tamburin.

Polonäs, mazurka, kotiljong, vals och polka var danser som förekom vid denna tid.

På vintrarna höll fullmäktige kalas för hela personalen och deras familjer i Bankosalen med mat, musik och dans. På somrarna höll man till vid Rödstu Hage. Enligt anteckningar i pappersmästarens almanacka från festen i juli 1847 gick det glatt och muntert till.

På valborgsmässoafton var det tradition att vandra till paviljongen och tända en eld. Musik och sång hörde till. Till nöjena hörde också att tidigt en vårmorgon gå på s.k. gökotta till musik vid paviljongen eller i en skogsbacke.

Musikaftnar

I förvaltaren Sätherbergs familj spelade man stråkinstrument och sjöng Bellmans visor på 1820-talet.

Musikverksamheten omhuldades också varmt av förvaltaren Johannes Vestergren. På 1920-talet bjöd han in bruksborna till musikaftnar i sitt hem, där olika förmågor från Stockholm framförde klassisk musik.

Tumba bruks musikkår

Redan på 1860-talet hade en mässingssextett bildats. Den bestod av arbetare från bruket. Den lille pojken Carl Gustaf Almqvist slog på trumma. Det hade han lärt sig av trumslagaren vid regementsmusiken, som brukade spela vid Stora stenhuset på bruket. Liksom vid många andra bruk uppmuntrades här musikalisk bildning vid 1800-talets slut. Bruksledningen bekostade en utbildad ledare till mässingsorkestern. Senare bildades även en stråkensemble.