Löner och förmåner

Lön

De anställda på bruket hade fri bostad, ved och medicin, nedsatt pris på säd och malt, samt en trädgårdstäppa. Ju högre lön desto större förmåner.

De första holländarna, familjerna Mülder, var privilegierade med goda arbetsvillkor och höga löner. Så höga att det hölls hemligt. De var dessutom befriade från skatter.

År 1758 tjänade en pappersarbetare 15 daler kopparmynt i veckan. Kvinnor och barn hade mindre än hälften. Ett tjog ägg kostade mer än 1 daler, ett par strumpor 7 daler kopparmynt. Den kontanta lönen räckte inte långt.

Arbetarna kunde hämta ut varor billigt hos handlare i Stockholm. Motsvarande summa drogs sedan av på lönen. Förmånen var även ett sätt att binda arbetarna till bruket genom att sätta dem i skuld.

Råg, korn och malt lämnades ut från spannmålsmagasinet som naturaförmån. Familjerna hade också egna djur såsom grisar, höns och gäss, i tjänstemännens hushåll fanns kor.

Sparbank

År 1839 inrättades Tumba Bruks Sparbank av förvaltaren Jonas Bagge "af nit för brukspersonalens bästa". Till denna skänktes 33 riksdaler per år ur brukskassan.

En sparad slant skulle komma väl till pass när arbetarna blev gamla och orkeslösa och inte längre hade någon lön. På insättningarna lämnades 6% ränta.

Sparbanken upphörde 1877. Vid Tumba station fanns då Sörmlandsbanken.

Understöd

"Limmästaren Thomas Mülders enkas sjukliga och torftiga tillstånd med trenne ofärdiga (troligen blinda) barn" berättigade 1778 till 3 tunnor spannmål och en mindre summa pengar för varje barn per år.

Senare avsattes s.k. pliktpenningar till en fond i brukssparbanken till änkor och barn efter avlidna arbetare. Tumba bruksarbetares begravningskassa gav från 1855 ekonomiskt stöd vid dödsfall.