Livet på bruket

Bruksandan - känslan av samhörighet var stor. Alla här arbetade för samma arbetsgivare, de flesta direkt med produktionen, men många med annat som behövdes för att det lilla samhället skulle fungera. Här får du möta några av dem:

Pappersarbetaren Alexander Odelius var född 1792. Vid tio års ålder började han som lärling på bruket. Hans dotter Maria gifte sig med pappersarbetaren Gustaf Svensson. Många generationer Odelius och Svensson har sedan arbetat vid bruket.

Carl Gustaf Dahlgren var valsmästare. Han hade lärt sig allt om maskiner vid Sam Owens verkstäder i Stockholm i början av 1800-talet. Han hade två barn. Sonen Carl Johan blev formbindare.

Pappersarbetaren Johan August Zitting föddes 1829 som tredje generationen vid Tumba. Han var formare till yrket och hade sex barn. Sönerna var födda på helgonen Agabus och Willehads namnsdagar (13 februari och 8 november) och fick enligt tidens sed också deras namn.

Bruksarbetarna drygade ut sina knappa löner genom att odla, fiska, brygga sitt öl och låta mala eget mjöl. Johan Bäckström var brukets mjölnare på 1840-talet.

Bruket betalade en barnmorskekurs för Anna Öberg år 1842. Hon var änka och måste ensam försörja fyra barn. I femtio år förlöste hon sedan mammor vid bruket. Sonen Per Gustaf avancerade till pappersmästare 1878.

Brandvakter fyllde en livsviktig funktion. En av dem var Frans Nordqvist, som föddes 1847 och gick i brukets skola med högsta betyg i flit och uppförande. Han var också sadelmakare och hjälpte till med att slakta grisar. Även hans far hade varit brandvakt.

Vid denna tid fanns också verkmästaren Fabian Bladin här. Han kom från Grycksbo pappersbruk till Tumba 1848 och ansågs vara en ovanligt duglig arbetsledare. Hemmet var välbärgat och sonen Carl Fabian gick i allmänt läroverk och blev ingenjör.

Jöns Larsson Samzelius blev förvaltare 1853. Han var filosofie magister och docent i kemi och kallades allmänt magister Samzelius. Hans hustru hette Teresia. De fick sonen Ernst som visserligen skrevs in i brukets skola, men undervisades privat.

Skräddaren Carl Sporrong med hustru och barn kom från Stockholm till Tumba 1857. I deras hem hölls hemliga religiösa möten, då den nya Evangeliska fosterlandsstiftelsen ville sprida sin tro i Tumba. Sönerna gick i brukets skola, medan dottern undervisades i en "fruntimmers-skola".

Carl Gustaf Almqvist lärde sig slå på trumma av en trumslagare ur regementsmusiken. Den spelade ibland vid Stora stenhuset då järnvägen byggdes i slutet av 1850-talet. När han skrevs in i brukets skola 1859 kunde han redan läsa. Kanske hade han gått i lära hos moster Carolina. År 1865 började han arbeta i bruket. Han stannade i 67 år och avgick med pension 1932.

På bruket fanns också oxdrängen Johan Petter Andersson, av alla kallad JP. Han var född 1855. Enarmad körde han lass med ved och lump mellan Tumba station och bruket. JP var gift och hade tre barn. Den yngste, Carl Leonard, fick höga betyg i skolan och blev förrådsbokhållare vid bruket.

I brukets egen snickarverkstad arbetade Adolf Fredrik Cometh. De fina skolbänkarna av trä från ca 1865 tillverkades av honom till det nya klassrummet i Bankosalen.

Smeder fanns också här. En av dem var Carl Gustaf Olsson, född 1847. Redan när han gick i skolan arbetade han med sin far i smedjan.

Rosa Svensson föddes 1859 som dotter till skomakaren J. Svensson vid Tumba. Rosa var mycket duktig i skolan, särskilt i läsning och skrivning. Som vuxen blev hon lärarinna och arbetade i brukets skola åren 1882–1893.

Flera av personerna ovan kan ses i fotomontaget här intill och i utställningsdelen Arbetet på bruket på entréplanet.