Hem och familj

Familjen

Arbetarne vid Tumba voro i allmänhet ett pålitligt och godt folk. Till stor del uppvuxna der från barndomen, voro flera af dem sinsemellan förenade med slägtskapsband, hvilket gjorde lifvet mellan dem mer förtroligt och, så att säga, patriarkaliskt.

-Herman Sätherberg, (1812–1897), son till förvaltaren J. F. Sätherberg

Det var vanligt att en familj hade fyra-fem barn. Mannen arbetade vid bruket och var familjens förmyndare. Hans hustru förväntades också utföra arbete för brukets räkning. Särskilt lumpsortering var ett kvinnogöra.

Förutom ansvaret för det tunga hushållsarbetet hade kvinnorna sociala uppgifter. De stöttade varandra vid förlossningar och lärde barnen ABC.

Barnen arbetade vid bruket när de inte var i skolan. Hemma skötte de täpporna och vaktade djuren.

Självhushåll

Det är nödigt at fylla och tillaga små Trädgårdsplatser för arbetarna, gifwa dem någon nyttig occupation på sina fristunder, och genom sådana små beqwemligheter gifva dem nöje att förblifva på det stället.

- Peter Momma, förvaltare 1758–1770

Den egna trädgårdstäppan skulle skötas och brukas. Här odlade man frukt och grönsaker, rovor, kål och bönor. De som hade egna djur kunde få kött, mjölk och ägg därifrån.

Bostäder

Här i Kölnan, byggd 1763, fanns fyra små bostadsrum. I Klockhuset fanns flera kamrar med gemensamt kök. Det rådde ständigt bostadsbrist. Från 1800-talets början finns exempel på att 14 personer bodde i ett enda rum. Den som blev sjuk fick ligga bland de friska; det fanns inte något särskilt sjukrum.

Stora stenhuset stod färdigt 1822 med bostäder för arbetare (1 rum och kök) och tjänstemän (2–3 rum och kök), tvätt- och bagarstuga samt en salong för bankofullmäktiges möten.

På 1880-talet påtalade distriktsläkaren de ohygieniska bostäderna. Detta ledde till att nya arbetarbostäder byggdes - de första i Tumba med gas, vatten och avlopp.