Botkyrkas historia

Människorna i forntidens Botkyrka

För ungefär 8000 år sedan bosatte sig de första människorna i Botkyrka för jakt och fiske i det skärgårdslandskap som då existerade. Landmassorna höjdes gradvis ur havet och marken blev bördig, vilket ledde till att fler människor blev bofasta och började odla jorden samt hålla boskap. Lämningar från denna tid, såsom gravar, boplatser, hällristningar och runstenar, ger en inblick i dessa människors vardag och världsuppfattning.

Bland de arkeologiska fynden finns en stenåldersboplats vid Korsnäs där man hittat begravningar, keramik, sten- och benredskap, samt en sällsynt liten benfigur som föreställer en människa. Från bronsåldern finns lämningar som den stora hällristningen vid Slagsta med bilder av skepp, djur och människor. Vid Hallunda har man funnit en boplats från bronsåldern med krukskärvor, stenverktyg och rester av verktyg för bronsgjutning.

Under järnåldern bosatte sig flera stormannasläkter längs Mälaren, bland annat vid Norsborg (Hunhamra). Vid Norsborg finns imponerande gravhögar och arkeologiska fynd som vittnar om dessa stormän och deras makt och inflytande, vilket senare kom att leda till att de utvecklades till adelsätter under medeltiden.

Vägfarare, mjölnare, godsägare och torpare

Under medeltiden var Botkyrka en central plats med Svartlotens tingsplats vid Botkyrka kyrka och Tingsvägen som förband området med huvudstaden via Flottsbronäset och Glomsta. Resan var mödosam, utförd till fots eller häst över stigar, ridvägar, och ibland vatten och isar. 1669 öppnades en ny väg över Fittjanäset, vilket gjorde Fittja till det nya centrumet och därmed flyttades även tinget dit. Fittja blev ett viktigt stopp för resenärer och besökare, inklusive kända personligheter som Karl XII och Carl von Linné.

Många arbetade inom jordbruket men det fanns även andra näringar. Mjölkvarnar fanns längs flera vattendrag redan under medeltiden och vattenkraften möjliggjorde också drift av sågar. På 1700-talet etablerade Riksbanken sitt pappersbruk vid Tumbaån, vilket blev en av de största arbetsplatserna i området.

Under medeltiden ägdes marken i Botkyrka främst av kyrkan och adelssläkter som Grip, Sture och Oxenstierna. Adelns sätesgårdar var skattebefriade och de nyttjade torpare för att arbeta på gårdarna mot en plats att bo och lite jord att bruka. De sociala klyftorna växte snabbt under denna tid, och på 1700-talet köptes flera av gårdarna av rika köpmansfamiljer, som ofta hade en förvaltare för att sköta de stora jordbruken.

Statare och tegelbrukare

I slutet av 1700-talet ökade folkmängden samtidigt som godsen behövde mer arbetskraft för att öka sin produktion. Därmed utvecklades det så kallade statarsystemet, där statare anställdes ett år i taget och fick både lön i pengar och natura, som bostad, ved, mjölk och säd. Kvinnorna hade även ansvar för tunga uppgifter som mjölkning. Statarfamiljerna bodde tätt och trångt i särskilda längor, under godsets uppsikt, och när kontraktsåret var slut hoppades de på bättre möjligheter någon annanstans.

Kritiken mot statarsystemet växte och år 1866 uttryckte distriktsläkaren i Botkyrka att systemet förnedrade människor till en sämre situation än gårdens kreatur. Först år 1945 avskaffades statarsystemet.

Mot slutet av 1800-talet växte Stockholms behov av tegel för att bygga ut staden. Kring Mälaren fanns omkring 250 tegelbruk, varav ett av de äldsta låg i Fittja och senare såldes till Slagsta gård. På 1870-talet tillverkade Slagsta tegelbruk enorma mängder tegelstenar, taktegel och dikesrör per år, vilket fraktades till Stockholm med båt eller slädar över isarna på vintern. Slagsta-tegel märktes med bokstäverna "S S" och finns fortfarande i många av Stockholms hus.

Tegelarbetarens yrke krävde kunskaper som ofta gick i arv mellan generationerna, vilket gav dem högre status och mer stabilitet än de flyttande statarfamiljerna. Trots det tunga arbetet deltog även kvinnor och barn i produktionen, men få av arbetarnas egna hus var byggda av tegel, vilket länge ansågs vara en lyx för finare byggnader.

Tåget kommer!

När västra stambanan byggdes mellan Stockholm och Göteborg år 1860, kom tåget till Tumba. En anledning till att Tumba fick en station var det närbelägna Riksbankens pappersbruk som behövde goda förbindelser med huvudstaden. Resan till Stockholm som tidigare tog 2–3 timmar med häst och vagn, kunde nu avklaras på 45 minuter med tåg. Två tåg avgick dagligen i vardera riktningen. Tumba blev snabbt den nya centralorten, och livet kring stationen var fullt av rörelse med gods som lastades av och på och nyfikna som samlades för att se de ånglokståg som anlände.

Med tiden växte bebyggelsen kring järnvägsstationen, och för att hantera detta bildades Tumba municipalsamhälle år 1905. Dess 740 invånare fick då en byggnadsstadga och en ordningsstadga, där det bland annat förbjöds att åka skidor, skridskor eller kälke längs vägen från Gröndal till stationen med böter på en till tio kronor.

Tumba hade dock sina utmaningar, särskilt kring stationen där slagsmål och fylleri inte var ovanligt bland de unga männen som hade tillfälliga arbeten vid olika byggen i trakten. För att hantera detta ansökte den nya municipalnämnden om pengar för att etablera en polisstation med två finkor och en fjärdingsman (polis). Problemen minskade efter år 1910 när sanatoriet för lungsjuka vid Söderby var färdigt.

Under 1920-talet var Tumba ett väletablerat samhälle med en mängd småföretagare och hantverkare längs gatorna. Allt från brädgårdar och järnhandlare till biografer och bagerier fanns representerade, vilket gav samhället en mångfaldig och livlig atmosfär.

Folkrörelserna

Vid slutet av 1800-talet var majoriteten av invånarna i Botkyrka fattiga torpare och statare, i likhet med många andra runtom i landet. Samtidigt växte det fram en ny sorts samhälle kring de nya industrierna och järnvägsstationerna, vilket ökade rörligheten och spred nya idéer och värderingar. Vid början av 1900-talet fanns det tre stora folkrörelser i Sverige: frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen.

Frikyrkorörelsen fick fäste efter att lagar som förbjöd religiösa möten utanför kyrkan avskaffades år 1858. Redan året innan hade skräddaren Carl Sporrong i Tumba börjat hålla predikningar i sitt hem, vilket ledde till att Missionsförbundet, Pingstkyrkan och Baptisterna etablerade sig i området.

Nykterhetsrörelsen växte som en reaktion mot det utbredda spritmissbruket under mitten av 1800-talet. En av de första föreningarna var Godtemplarlogen, som snabbt etablerade en avdelning i Tumba och arbetade för ett totalförbud mot alkohol.

Arbetarrörelsen växte fram i takt med att fler arbetare kom till Botkyrka och utvecklade en politisk medvetenhet. Det ledde ofta till strider mellan arbetare och arbetsgivare. År 1905, under verkstadsstrejken, krävde arbetarna rösträtt och rätten att bilda fackföreningar. Detta resulterade i att arbetare på AB Separator blev vräkta från sina bostäder och avskedade. Under den landsomfattande storstrejken 1909 deltog arbetare från Tumba, Fittja, Grödinge och Norsborg, vilket ledde till en spänd situation där militären patrullerade i området.

Genom att kämpa hårt för förbättrade levnadsvillkor gav engagemanget från folkrörelserna människor möjligheten att utveckla sina kunskaper och framföra sina rättigheter med övertygande argument. År 1921 fick alla rösträtt oavsett inkomst och kön, vilket markerade ett betydande framsteg för demokratin i Sverige.

Den moderna lägenheten

Efter andra världskriget skapades nya arbetstillfällen och människor flyttade till städerna, vilket ledde till bostadsbrist. Stockholm fick möjlighet att expandera utanför kommunen, och en miljon bostäder planerades, vilket uppnåddes 1975.

Under 1930-talet uppkom tankar om boende nära naturen med tillräckligt solljus. Funktionalismen betonade funktion över utsmyckning. Dessa idéer präglade bostadsbyggandet på 1960- och 1970-talen.

Miljonprogrammet i Botkyrka formades på 1960-talet, där kommunikationer spelade en viktig roll. Ursprungliga planer innefattade en intim stadsmiljö med en- och tvåvåningshus, service och grönområden. Verkligheten blev annorlunda med tät höghusbebyggelse nära centrum och radhus längre ut.

Miljonprogrammets bostadsområden har kritiserats för enformig miljö och sociala problem, men med ökat inflytande från hyresgästerna har trivseln förbättrats och utflyttningen minskat.

Dagens Botkyrka

På 1970-talet ökade Botkyrkas befolkning kraftigt med över 40 000 nya invånare på några få år, vilket snabbt förvandlade kommunen från en stillsam landsbygd till en storstadskommun. Det blev tydligt att nya metoder behövdes för att möta de nya utmaningarna.

Idag är Botkyrka en av Sveriges mest internationella kommuner med nästan hälften av invånarna med rötter i olika länder runt om i världen. Medelåldern är låg, 36 år, och kommunen satsar på ett aktivt kulturliv och kreativa utbildningar för att möta de unga invånarna. Upplevelseindustrin är en viktig näring, med institutioner som Riksteatern och Cirkus Cirkör som är välkända och respekterade. Bland invånarna finns också kända personligheter som Latin Kings och Daniel Boyacioglu, som har satt Botkyrka på kartan för många unga i Sverige.

Spår av det förflutna finns fortfarande synliga i Botkyrka, från bebyggda jordbruksmarker till gamla gårdar som Alby och Fittja som nu fyller andra funktioner. Trots moderniseringen fortsätter pendeltågen att rulla till Stockholm, och många arbetar fortfarande på företag som Alfa Laval, DeLaval och Crane AB i Tumba. Även när nya byggnader reses grävs fortfarande arkeologer upp föremål från forntiden.