Barnarbete

Barnhusbarnen

De tiggande barnen var många i hela landet och utgjorde en betydande arbetskraftsreserv under 1700- och 1800-talen. De hämtades från fattighus och barnhem för att fostras till hantverkare eller arbetare.

Peter Momma, förvaltare 1758–1772, ansåg att ett bra sätt att lära upp dugliga pappersarbetare var att ta emot barn från Barnhuset i Stockholm. Mellan 1760 och 1763 kom två pojkar och en flicka till bruket. Carolina Östberg, som skötte värdshuset, tog hand om dem. Genom henne fick de mat, kläder och skor. De hade också ca 4 daler i månaden som "uppmuntringspengar”.

En av pojkarna var Johan Herboth. Han kom till Barnhuset som 12-åring, eftersom hans far, bleckslagaren David Herboth, var död.

Johan var 15 år när han togs till bruket. Som lärling fick han förtur till anställning. Med tiden blev han formare och tjänade 1 riksdaler 8 skilling i veckan och hade som andra arbetare fri bostad, ved och spannmål. När han senare blev valsmästare steg inkomsten något. Men då han blev så gammal att krafter och syn försämrats, sattes han till arbete i limkokningshuset.

När han inte alls orkade arbeta längre, sändes han till fattighuset i Botkyrka med endast två tunnor råg i årligt understöd från bruket. Han fick lite extrapengar som orgeltrampare i kyrkan, men det räckte inte ens till kläder, så han gick trasor. I ett brev till bankofullmäktige berättade han om sin nöd, och sedan beviljades han ett bidrag om 12 riksdaler om året. Johan Herboth blev 74 år.

Upp först av alla

Vid slutet av 1800-talet hade lärpojkarna 65 timmars arbetsvecka. De steg upp redan halvfyra på morgonen, väckte mäster och förberedde arbetsdagen.

Mycket viktigt var att hålla elden vid liv tills arbetet kom i gång. Flickor sorterade och glättade (liserade) papper. Andra uppgifter för barnen var att arbeta i trädgårdarna, bära ved och hämta post.

Lönsamma barn

För bruks- och fabriksägare var billig barnarbetskraft ett villkor för lönsamheten. Barn och kvinnor fick nämligen mindre än hälften av vad en man hade lön.

Då jag i dag hört att en del barn under 14 år vid Tumba bruk samtidigt arbeta sex timmar om dagen i brukets arbete och sex timmar deltaga i skolundervisningen får jag härmed till kommunalnämnden anmäla detta missförhållande, som torde behöfva rättas.
- Ernst L. Björkman, distriktsläkare, 1884

Distriktsläkaren såg barnens ohälsa, orsakad av tung arbetsbörda, lång skoldag och ohygieniska bostäder. Han ansåg att det var värre på bruket än på andra håll i socknen och anmälde detta till kommunalnämnden i Botkyrka.

Ar 1900 fastställdes i lag 12 år som lägsta ålder för industriellt arbete. Arbetstiden begränsades för barn under 13 år till sex timmar per dag, över 13 år till tio timmar per dag. Den som var under 15 år kunde få ledigt för att gå i skolan. Läkarundersökning skulle ske en gång om året.

Arbetstider för brukets barnarbetare (”minderåriga”) fanns anslagna år 1902. Där framgår att även barn under 13 år arbetade både under skoltid och på ferier.