ABC-Undervisning

Jag minnes ock en fågel, som visserligen aldrig sjöng, men som ändå hade förmåga att locka; det var tuppen i abc-boken, hvilken värpte karameller och slantar, så snart jag läste snällt hos min kära farmor. 

Jag var, enligt hvad jag sedan funnit antecknadt i hennes almanack för år 1816, blott 4 år gammal, då jag fick göra bekantskap med den der tuppen, hvilken var för barnets fantasi så lefvande som någon fågel i skogen. Hur längtade jag icke att få komma in till den rara gumman och se efter om tuppen hade värpt under natten!
 - Herman Sätherberg (1812–1897), son till förvaltaren J. F. Sätherberg 

Att lära eleverna läsa kallades ABC-undervisning. ABC-boken var en lärobok i läsning. 

Enligt kyrkolagen 1686 var det prästens ansvar att barnen lärde sig läsa. Från 1724 lades ansvaret på föräldrar och förmyndare.  De skulle: "flitigt hålla sina barn till att lära läsa i bok och deras kristendomsstycken".

Skolmostrar och läsmästare

Någon läskunnig inom eller utanför familjen fungerade som lärare.  Det kunde vara farmor eller klockaren. 

Fysiskt handikappade fattiga personer anlitades också att lära små barn läsa. De var ju inte utbildade lärare och kallades ofta skolmostrar och läsmästare. Familjer som hade råd anställde privatlärare, s.k. guvernanter. 

I många enklare hem var bibeln, psalmboken och katekesen de enda böckerna. De användes för att öva innanläsning. 

På Tumba bruk

Redan år 1757, när Tumba bruk var alldeles nytt, fick alla brukets barn undervisning av församlingens präst. Brukskassan betalade de böcker som behövdes. År 1809 köptes bl.a. 100 ABC-böcker och 100 katekeser.