Historien om Sverige

Avsnitt 9, "Vägen till folkstyre" handlar om arbetarrörelsen, något som även berörde Tumba bruk. Men vad vet vi om arbetarrörelsen på Tumba bruk?

Arbetarrörelsen på Tumba bruk

Första maj är som bekant arbetarrörelsens demonstrationsdag i Sverige, och har varit det sedan år 1890. Förstamajdemonstrationerna har sitt ursprung i den amerikanska arbetarrörelsens krav på åtta timmars arbetsdag, en fråga som var central också i Sverige.

Tumba bruk grundades år 1755. En tid innan industrialisering där arbetsvillkoren skiljde sig en hel del från idag. Vad vet vi om arbetet under åren innan arbetarrörelsens krav på bättre villkor började ge avtryck på arbetslivet?

Förvaltarens makt

Innan arbetar- och fackföreningsrörelsen gav arbetarna möjligheten att ställa krav låg villkoren på arbetsplatsen i händerna på arbetsgivaren. Det samma gällde på Tumba bruk. I arkivmaterialet kan vi se att villkoren på bruket varierade beroende på förvaltarens inställning.

Peter Momma

En av de första arbetsledarna på Tumba bruk var Peter Momma, som även var sedeltryckare för Riksens ständers bank (Riksbanken). Som förvaltare ansågs han för snäll mot arbetarna. Från Riksens ständers bank kom det klagomål då brukets arbetare fick veckolön för hela året. Bankens tjänstemän menade att bruksarbetarna inte borde få lön för helgdagar och högtider. De menade också att arbetarna borde få hugga sin ved själv.

Under Mommas ledning hade arbetarna fått huggen ved på brukets bekostnad. Vi vet att Momma svarade banktjänstemännen och försvarade arbetarnas förmåner. Momma ansåg nämligen att lönen var viktig för att få arbetarna att stanna kvar på arbetsplatsen. Den huggna veden behövdes i sin tur för att arbetarna skulle få behövlig vila efter sina långa arbetsdagar.

Under sina tolv år på bruket som förvaltare värnade alltså Momma om arbetarnas villkor. Han var dock en person med många järn i elden och tog ingen ledighet, något som beskrivs som medverkande till hans vacklande hälsa och bortgång. Arbetarna i mitten av 1700-talet arbetade från sex på morgonen till 17 på kvällen, vilket ger en arbetsdag på 11 timmar.

Jacob August von Hartmansdorff

11 timmarnas arbetsdag behölls tills 1843, då en vikarierande inspektor, Jacob August von Hartmansdorff, förlängde arbetstiden med tre timmar om dagen, väl att märka utan extra ersättning. Vi vet också att tjugotvå arbetare skrev till Riksbanken och protesterade över beslutet, men fick avslag.

Jöns Larsson Samzelius

Det var inte förrän 1872 som arbetstiden sänktes igen, då till tio timmar, under Jöns Larsson Samzelius ledning. Varför beslutet togs framgår inte klart. Det som framhålls är att dåvarande förvaltaren var snäll och välvillig.

Johan Theodor Fiebelkorn

När arbetarrörelsen kom till Tumba vet vi att den blev motarbetad av den dåvarande förvaltaren, Johan Theodor Fiebelkorn. Arbetarrörelsen skull inte tillåtas få inflytande vid bruket och arbetartidningen fick inte heller levereras med posten. Arbetet skulle styrdas efter de gamla traditionerna. Av en kontrollant på brukat beskrivs Fibelkorn som en envåldshärskare som var fruktad och respekterad.

Johannes Vestergren

Fiebelkorn slutade som förvaltare 1913 och efterträddes av Johannes Vestergren. Hans tid som förvaltare beskrivs som början på en ny tid. Bland annat byggdes nya bostäder och arbetarna fick löneförhöjningar. Inte minst infördes 1919 åtta timmars arbetsdag. Åttatimmarsdagen var i Sverige liksom i Amerika ett av arbetarrörelsens tidigaste krav och infördes försöksvis 1919 och år 1930 blev det permanent.

Enligt källorna vi har avgjordes således arbetarnas villkor huvudsakligen av vem som bestämde på bruket och kunde snabbt ändras utan vidare.

Facket och Tumba bruk

Ett centralt fokus inom den så kallade ”arbetarfrågan” under andra halvan av 1800-talet var att staten och kommunerna skulle ta ökat ansvar för arbetarnas sociala förhållanden. Detta för att motverka marknadsekonomins avigsidor. Bland annat framfördes förslag om försäkring vid olycksfall och ålderdom och reglerad arbetstid.

Industrialiseringen och urbaniseringen var grundläggande strömningar under perioden och präglade utvecklingen. Stora grupper arbetare flyttade till städerna för att ta arbete på fabrikerna. Därmed skapades en ny gruppering i samhället som inte kunde leva av jorden och försörja familjen som under självhushållningens dagar. De var beroende av marknaden för sin överlevnad och de saknade också de tidigare, lokala nätverken som hade gett trygghet vid sjukdom eller under ålderdomen.

Detta la grunden för organisering och arbetarna började i allt högre grad bilda fackföreningar. Denna organisering stärkte arbetarnas position på arbetsmarknaden.

Arbetarrörelsen är igång

Vad vet vi om arbetarrörelsen på Tumba bruk? Redan i 1910 hade arbetarrörelsen i Tumba organiserat sig. Dock var förvaltare Fiebelkorn emot deltagande och ingen från bruket var därför med. Detta trots att i alla fall en del yngre arbetare sympatiserade med rörelsen. Det skulle dröja ända tills 1936 innan en facklig sammanslutning bildades, Civilförvaltningens personalförbunds avdelning 11, CPF Tumba bruk.

Löner och kollektivavtal

Redan tre år efter, 1939, var det inte förvaltaren som bestämde arbetarnas löner, utan det bestämdes genom förhandlingar mellan Riksbanken och fackförbundet. År 1946 skedde nästa stora förändring för de anställda på Tumba bruk, då ett kollektivavtal slog fast. Under detta år upphörde förmånen med fri bostad som arbetarna hade haft sedan bruket grundades. Ett tillägg på lönen skulle istället utbetalas, och de arbetare som hade bostad på bruksområdet fick teckna hyresavtal.

Pension

En annan viktig fråga för arbetarrörelsen under början av 1900-talet var som nämnt den om pensionen, och även på det området skedde förändringar på bruket. Innan pensionsförsäkringen var åldringsvården en fattigvårdsfråga, detta gällde hela landet. Från bruket skickades de gamla som inte kunde arbeta längre till fattighuset långt in på 1800-talet. Under senare delen av 1800-talet fick de stanna kvar på bruket med fri bostad och ett kontant understöd, dock får vi veta att det inte alltid räckte till försörjningen. Först på 1930-talet började brukets arbetare få en månatlig pension.

Personberättelse från Georg Anzelius

Från Fiebelkorns sista tid som förvaltare och en bra bit in på 1900-talet har vi en personlig skildring av arbetet på bruket, nämligen Georg Anzelius biografi. Född 1902 som barn till bruksarbetare började han själv arbeta på bruket redan som barn. Han kom att arbeta inom många olika områden.

Anzelius berättar hur han i ung ålder först började arbeta i bruksområdets trädgårdar och därefter som lärling på bruket. Han berättar också om de slitsamma och tio timmar långa arbetsdagarna, samt att de även arbetade på lördagar, om än lite kortare dagar.

Georg Anzelius var med när åtta timmars arbetsdagen infördes. Han beskriver det själv som en märkesdag för de anställda på bruket och som en förändring han inte trodde möjlig. Samma år infördes semester för de anställda, sex dagar för de som hade arbetat färre än tre år och tio dagar för de som hade arbetat mer än tre år. Anzelius beskriver hur han på sitt livs första semester kunde åka motorcykel till Dalarna med sin flickvän.

På mitt livs första semester åkte jag motorcykel till Dalarna med min flickvän.

Statens historiska museer

I SVT:s serie Historien om Sverige kan du känna historiens vingslag när över 100 experter, inklusive museimyndigheten som Tumba bruksmuseum ingår i, berättar om föremål som vittnar om samhällets utveckling. Flera av våra systermuseer medverkar i serien:

• Ekonomiska museet
• Historiska museet
• Hallwylska museet
• Livrustkammaren
• Skokloster slott
• Sveriges museum om Förintelsen

Statens Historiska museer har varit med och bidragit med innehåll och även som faktagranskare. Historiker och arkeologer från myndigheten finns också representerade i serien tillsammans med många viktiga och betydelsefulla föremål från museernas samlingar.

Om myndigheten