Närbild av instrumentpanel på brandbilen.
Foto: Jonathan Elbaz, Tumba bruksmuseum/SHM (CC BY).

Spruthuset – brandstationen

I utställningen finns vår brandbil tillsammans med andra spännande redskap som använts vid brandstationen. Rör dig mellan slangar och hjälmar, och lär dig vad som hände när brandvakterna blåste i sin lur.

Spruthuset byggdes 1926 för att fungera som brukets brandstation. Mellan 1938 och 1957 var detta även huvudstation för Botkyrka Grödinge Brandkår. Alla bruk har haft någon form av brandförsvar. Bruken låg ofta avlägset från städer och deras brandförsvar. En fördel för de flesta bruk var att de mestadels låg invid någon form av vattendrag som dagligdags drev verksamheten på plats. Tumba pappersbruk var inget undantag.

Under Tumba bruks första tid fick arbetarna turas om att dela på brandvakten. Det måste ha upplevts som en börda att påbörja några timmars vakttjänst efter tolv timmars arbete i bruket. År 1804 organiserade kontorsskrivare Lundroth en särskild vaktstyrka på bruket, två man stark. De delade upp dygnet i två tolvtimmarsskift med vaktombyte vid middag och midnatt.

Vakterna patrullerade området och markera sin närvaro vid vissa bestämda platser genom att blåsa i lur, precis som stadsvakterna brukade göra. Vakterna hade också i uppgift att väcka personalen med klockringning, och om nödvändigt gå in till dem som inte vaknade. Att brandvakterna behövdes, visade sig 1829 då gamla pappersbruket började brinna. Branden upptäcktes förvisso av en händelse och byggnaden brann ner trots tidiga insatser för att släcka.

Brandvakterna avskaffades först 1915 till förmån för ett modernare brandförsvar. År 1924 stod spruthuset färdigt, brukets ”brandstation”. Där förvarades motorbrandsprutan och senare en brandbil.

Äldre röd brandbil inne i Spruthuset på Tumba bruk.
Foto: Jonathan Elbaz, Tumba bruksmuseum/SHM (CC BY).

Brandbilen

Brandbilen som står i Spruthuset är en nästan exakt kopia av en som köptes in till bruket men som förstördes i en trafikolycka 1962 och därför skrotades. Brukets bil var också den byggd av Nymans i Norrtälje på en ram med drivlina från Scania. Precis som de flesta andra brandbilar från den tiden byggdes dessa en och en, mer eller mindre för hand, utifrån beställarens önskemål. Den bil som en gång fanns på Tumba bruk var av årsmodell 1948, medan den utställda bilen är av årsmodell 1947.

Modellerna är i stort sett identiska, och den största skillnaden är vattentankens volym. Den här typen av brandbil byggdes oftast med en vattentank som rymde ca 800 liter vatten, men just den här bilen har en dubbelt så stor tank då den var beställd av brandförsvaret i Österhaninge.

Stora skogsområden kunde innebära att det var långt till lämplig vattenförsörjning, och ju mer vatten man kunde ha med sig desto bättre. Generellt räknade man annars med att det medhavda vattnet endast skulle räcka några minuter, avsett att få i gång brandbekämpningen så fort som möjligt. Om det inte fanns vatten på plats var det sannolikt lönlöst att ens försöka släcka branden.

Närbild på ihoprullade brandslangar.
Foto: Jonathan Elbaz, Tumba bruksmuseum/SHM (CC BY).
Barn kliver in i en gammal brandbil
Barn pekar på utrustning i en brandbil

Foto: Daniel Gustafsson, Tumba bruksmuseum/SHM.

Tillgänglighet

Spruthuset är en lättillgänglig miljö, utställningen står på markplan genom bred dörr. Går att besöka med både barnvagn och rullstol. Huset har ingen toalett.

Bild på Spruthuset på Tumba bruk. Ett gult hus.
Foto: Ola Myrin, Tumba bruksmuseum/SHM (CC BY).

Du kanske även vill besöka