Ett museum blir till
Bruket brottades även fortsättningsvis med omständlig administration och dålig lönsamhet, så pass att det vid flera tillfällen höjdes röster om att lägga ned tillverkningen. Både internt och i det offentliga debatterades kring brukets framtid. En idé som framfördes var att köpa in ytterligare en pappersmaskin för att öka kapaciteten, och därmed lönsamheten. Den i och för sig goda idén att tillverka papper för den civila marknaden drogs även med bekymret att det ibland blev leveransproblem. Så fort det kom en beställning på sedelpapper gick den före alla annan tillverkning, vilket inte var till fördel för Tumba bruks rykte. En civil beställare kunde plötsligt få vänta många veckor på sitt papper.
År 1961 påpekade Riksdagens revisorer också att, trots en viss effektivitetsförbättring, det svenska sedelpapperet var tre gånger dyrare än motsvarande papper från exempelvis England och Frankrike. År 1960 var kilopriset 24,40 kr/kg för papper tillverkat i Tumba jämfört ca 8 kr/kg för engelskt och franskt sedelpapper.
Det svenska blir utländskt
1950- och 1960-talets diskussioner utmynnade till slut i att en ny och större pappersmaskin införskaffades samtidigt som sedeltryckeriet flyttades ut från centrala Stockholm till Tumba. Genom samlokaliseringen av de båda verksamheterna förväntades administrationen bli enklare och effektiviteten större. Den hett efterlängtade lönsamheten kanske ändå skulle kunna uppnås till slut? De första sedlar som helt och hållet tillverkats från ax till limpa i Tumba var 1000-kronor utgivna 1971.
När Sverige gick med i EU innebar detta en ny verklighet för Tumba bruk och Sveriges Riksbank. Sannolikheten att Sverige också skulle delta fullt ut i den kommande valutaunionen var stor, och under alla förhållande förändrades Riksbankens roll. I slutet av 1990-talet fattades beslutet att sälja både myntverket i Eskilstuna och pappersbruk och tryckeriet i Tumba. Förutom att Riksbankens självständighet ökade så konstaterades att banken inte skulle syssla med egen tillverkning av pengar, bara se till att pengarna var säkra och i övrigt god kvalitet.
Det blev Finska myntverket som köpte myntverket i Eskilstuna 2002 (lades ned 2011). Tumba Bruk köptes av Crane, en amerikansk familjefirma som varit verksam i USA under mycket lång tid. Crane hade god kunskap om sedelpapperstillverkning men saknade vissa kunskaper inom tryckeriområdet, vilket köpet av Tumba bruk kunde råda bot på. Därigenom hoppades företaget öka sin konkurrenskraft på den globala marknaden.
I början endast några få rum
Under början av 1960-talet uppkom tanken på att skapa ett museum på bruket. Ingenjör Harry Ericsson var drivande, och alla gamla föremål som hittills samlats in och förvarats på Klockhusets vind flyttades till Kölnan. Tumba Bruks museum kunde så slå upp portarna för allmänheten 1968.
I samband med försäljningen av Tumba Bruk till Crane överläts de kulturhistoriska byggnaderna och marken till Statens fastighetsverk. För att ta hand om de museala samlingarna och finansiering av visningsverksamheten bildades Stiftelsen Tumba Bruk 2004. Dessförinnan hade medarbetare från Kungl. Myntkabinettet (idag Ekonomiska museet) på uppdrag av Riksbanken hjälpt till med inventering av samlingarna och övriga kulturhistoriskt intressanta föremål som fanns i fabriks- och kontorslokaler - och som inte ingick i själva försäljningen till Crane AB.
Småningom ställdes frågan till Kungl. Myntkabinettet om inte det fanns intresse att driva vidare en verksamhet i Tumba? Stiftelsen själv hade ingen sådan erfarenhet eller personal för ändamålet.
Förutom Kölnan som fungerat som museum sedan 1968 tillkom ytterligare två byggnader, Oxhuset och Röda magasinet. Utrymmet behövdes för att bedriva professionell museiverksamhet på ett modernt sätt. Bland annat behövde museet inrätta ett eget café då det inte längre fanns möjlighet att beställa fika för grupper i brukets personalmatsal.
Det nya museet öppnade den 4 juni 2005, med utökade öppettider och flera nya basutställningar.
